”Att lära ut är mitt sätt att lära mig själv.”

Ser jag mig själv skriva till en kär vän nu på morgonen. När jag läser orden igen inser jag vikten av dem. Så innerligt tacksam och fylld av kärlek, hopp och mer tillit under och efter yinyogan igår. Orden jag delar under en klass som kommer till mig, sjunker in i mig, är till mig lika mycket som till gruppen. Jag känner in gruppen och mig själv samtidigt.

Det är magiskt. En kvinna kallar mig synsk eftersom kroppsdelar just hon känner av bjuder jag in att mjukna. Samma sak varje gång säger hon som gott ett år på min yoga. Men jag känner samma i min kropp. Vi är ett. Fascinerande. I den stunden där finns ingen separation.

Egentligen är vi ju aldrig separerade. Så svårt att förklara. Kvantfysiken förklara det med gemensamma morfiska fält. En gynnsam tillitsfull miljö skapar vi där och då tillsammans. Ett energifält från våra hjärtan. Min känslighet är en gåva och känner ödmjukhet inför den.
Varför har jag en bild på mig och min ena son? Jo för jag tror många gånger att jag ska lära honom. Men jösses. Varje gång lär han mig 100 faldigt tillbaka. Så mycket klokare jag är tack vare honom. Det samma gäller alla elever jag möter, chefer, klienter, medmänniskor. Vi lär av varandra. Jag är så tacksam för det perspektivet.

Vi lär tillsammans.

Och tillsammans är ledordet för mig 2018.

Så vad mer kan vi skapa när vi gör det tillsammans?


 

 

 

 

 

 

 

Photo: Charlotte Steneloo

Vill du få mer inspirerande texter följ mig gärna på Instagram eller Facebook under ”Professionell coach.”

 

Stäng meny