Ni som följer mig på sociala media har sett att jag fick en tung start på året med sorg inom familjen. Det känns som jag även bearbetat annan sorg när jag gråtit. Sorg över begränsningen som är i denna tiden att inte få träffas och röra vid varandra. Samhällets hela sorg. Avståndet. Saker som ställs in. Sorg att inte komma igång med mina kurser som jag brukar. Sorg och rädsla för hur det blir med intäkter och kunder.
Det är intressant är för jag vaknar nu nästan som pånyttfödd. Jag har tillåtit mig känna, på riktigt. Det var tungt. Att gråta så intensivt. Det kändes ett tag som gropen bara blev djupare och djupare. Och när jag nådde vad förmodligen var botten kändes det hopplöst ett tag. Det intressanta var att jag tillät mig vara kvar. Kanske livet ändå lärt mig något. Jag bad att få hjälp från mina guider. Inget hände. Fortsatte känna. Men det vände ganska fort sedan faktiskt. Jag vet i praktiken att det är så, men när det verkligen upplevs så är det vackert. Det är intressant så helande det är att våga känna det som är.
Ny energi har nu kommit in. Det är som om tårarna rensat mig och jag ser livet med nya ögon. Mer ödmjukhet och tacksamhet. Och nu längtar jag efter er! Tack för er jag coachat privata sessioner under denna tid. Det har varit skönt att lägga fokus på något helt annat, på dig, dessa stunder. Ni ska veta att oavsett hur vi möts du och jag, så betyder du oerhört mycket för mig. Energimässigt möts i dessa rader även om vi kanske aldrig mötts. Jag är så tacksam för du tar del.